svin, bedragerska och lögnare

Det finns så mycket impuls-grejer men gör som får helvetes-konsekvenser. Men så kanske livet ska vara. Att man anses vara ett svin, bedragerska och lögnare för att suget efter njutning är större än ett värkande hjärtas rop på samhörighet med ett ointresserat hjärta, är det rätt? Hur länge ska det värkande hjärtat få ropa innan det är okej att stänga av hörseln som hör hjärtats rop och leva utan skammen och känslan av självförräderi och besvikelse?
Jag har blivit bränd, sårad och lämnad allt för många gånger för jag låtit mitt hjärta skrika sig hest, men jag hat vuxit upp och inser att det funkar inte längre om man ska komma någonstans i livet. Jag är 20+ och kan inte bete mig som när jag var 16år och krampaktigt höll kvar i varje doft, låt och minne som fick mig att önska att mitt värkande och ropande hjärta en dag kanske kan ropa så högt att det ointresserade hjärtat känner att jag vill klappa samma takt som det skrikande hjärtat och få det att sluta värka. När i helvete ska det hända? Jag är så otroligt ledsen att jag sårar den mitt hjärta skriker efter för att rädda mitt skin, men det är skrivit i sten eller jutet i järn att det inte kommer funka, mitt skrikande hjärta kommer aldrig fånga hans lugna hjärtas uppmärksamhet länge nog för att fånga den rätta rytmen. Johan, Robin och Leo. Mitt hjärta skrek för Johan i 2 år, det skrek för Robin i 2,5 år och kan fortfarande värka och det skrek för Leo i nästan 1 år. Förlorad tid som kunde ha lagts på något annat mindre hjärtkrossande, brännande och sårande. Mitt hjärta värker och skriker för Dennis nu, men jag har börjat dra ner volymen på hörseln som hör hjärtats skrik. Jag tänker inte bli bränd igen! Jag orkar inte en gång till. Mitt nyårs-löfte var att våga älska. Jag vågar älska, jag försöker älska mig själv och inte utsätta mig på onödigt lidande mer. Om mitt hjärtats skrik skulle nå Dennis hjärta, fånga hjärtats uppmärksamhet och hitta samma rytm visst fan skulle jag lyssna till hjärtat och låta det leka. Men just nu ser det jävligt mörkt ut. Det finns så mycket impuls-grejer men gör som får helvetes-konsekvenser. Det finns inte mycket jag kan säga för vad jag än säger så läses det mellan raderna som inte existerar och blir kastat tillbaka i mitt ansikte med en helt annan böjelse och mening. Men jag kan säga, det gör ont att växa upp, det gör ont att försöka, det gör ont att vara människa, det gör ont att fela, det gör ont att bli missförstådd, det gör ont att älska, det gör ont att trilla på en sten, det gör ont att leva. Ont, det gör ont med det går, för att citera en otroligt egentligen löjlig sång. Kalla mig svin, bedragerska och lögnare men jag är inte mer än människa och det är du som dömmer mig! för mig är jag bara jag det jag är den jag alltid varit och jag gör fel!!!! Gör inte du något fel min medmänniska?

Hugs and Kisses!