Jag har nog aldrig varit så ledsen som jag var igår.. eller jo det har jag säkert varit men inte minns det. igår låg jag och grät i min säng så mycket så jag skakade som om jag vore en rädd kaninunge och till slut var jag tvungen att gå upp och spy. Det roliga är att jag gör såhär mot mig själv tror jag, genom att tillåta vissa saker att ha plats i mitt liv och genom att styra folk till att klampa på min ömma tår. för jag vill hellre att det ska gå fort att dö än att det ska vara en utdragen painful och ångerfylld resa! ja men det är väl liksom bra att jag styr lyckan åt andra? eller? Det känns som jag har en lott i livet som det står "kanske nästa gång" på varje gång. Tur att jag har dig, älskade musik!

Tyvärr måste jag medge att för första gången på tre år gjorde jag något jävligt dumt igår som jag inte ska gå in på mer för det är inte värt att nämnas mer!

Men allt löser sig till slut, eller hur? allt blir bra? Frid och fröjd till den som håller ut! :D